Jävla Sverige..
Jag säger som Linda, vadstena är vi klara med men det är på tok för långt till alla vadstenakompisar nu för tiden!
Hur tänkte vi egentligen? Vi hade ju 3 år på oss att planera så att vi kunnat hamna lite närmare varandra.
Vet ni vems fel det här är? Det är sveriges fel. Eller jordens. För Sverige är helt enkelt ett alldeles för avlångt land. Det är ju det som gör att Kalmar, Jönköping, Malmö, Göteborg och Motala ligger så långt ifrån varandra. Skönt! Nu har vi någon att skylla på.
Idag var jag inne i Motala och träffade Lina en sväng. Det var himla trevligt! Jag vet inte om ni andra känner likadant, men det är skönt att ibland kunna träffa någon som man kan diskutera gemensamma vänner med? Det går ju liksom inte att försöka få någon att förstå Karin som aldrig ens har träffat henne. Och ja, idag insåg jag hur mycket jag saknar Karin! Tänk att jag brukade säga "godmorgon" och "godnatt" till henne åtminstone 5 gånger i veckan, och att jag lagade mat, handlade, pluggade.. ja.. levde ihop med henne under en galet lång tid. Från och med dagen Karin flyttade in i rummet bredvid på internatet ungefär vid jul i ettan. Det är ju helgalet! Hur som helst så saknar jag henne och skulle tycka att det var himla trevligt om hon kunde hitta hit. Hon kanske inte vet hur man gör (no offense Karin, men vi vet ju det här med dig & teknik... minns Linda kanske när karin trodde att boxern själv bestämde vad vi skulle se på tv? haha!), men jag lovar att hennes syster vet. Så i så fall kan hon ju fråga henne.
haha, nog talat om detta.
Nu ska jag pysa.
Stora kramar /Lovisa
Hur tänkte vi egentligen? Vi hade ju 3 år på oss att planera så att vi kunnat hamna lite närmare varandra.
Vet ni vems fel det här är? Det är sveriges fel. Eller jordens. För Sverige är helt enkelt ett alldeles för avlångt land. Det är ju det som gör att Kalmar, Jönköping, Malmö, Göteborg och Motala ligger så långt ifrån varandra. Skönt! Nu har vi någon att skylla på.
Idag var jag inne i Motala och träffade Lina en sväng. Det var himla trevligt! Jag vet inte om ni andra känner likadant, men det är skönt att ibland kunna träffa någon som man kan diskutera gemensamma vänner med? Det går ju liksom inte att försöka få någon att förstå Karin som aldrig ens har träffat henne. Och ja, idag insåg jag hur mycket jag saknar Karin! Tänk att jag brukade säga "godmorgon" och "godnatt" till henne åtminstone 5 gånger i veckan, och att jag lagade mat, handlade, pluggade.. ja.. levde ihop med henne under en galet lång tid. Från och med dagen Karin flyttade in i rummet bredvid på internatet ungefär vid jul i ettan. Det är ju helgalet! Hur som helst så saknar jag henne och skulle tycka att det var himla trevligt om hon kunde hitta hit. Hon kanske inte vet hur man gör (no offense Karin, men vi vet ju det här med dig & teknik... minns Linda kanske när karin trodde att boxern själv bestämde vad vi skulle se på tv? haha!), men jag lovar att hennes syster vet. Så i så fall kan hon ju fråga henne.
haha, nog talat om detta.
Nu ska jag pysa.
Stora kramar /Lovisa
Kommentarer
Postat av: Linda
Alltså, det där med boxern var bland det roligaste som hänt i Vadstenas historia! Och nej, då har vi inte haft väldigt tråkigt jämt annars, men det var bara såååå IQ-befriat av Karin att tro att boxern faktiskt bytte kanal själv, haha! Men det bästa av allt är att vi älskade bara Karin ännu mer efter den incidenten :D
Postat av: Lovisa
Ja det var verkligen otroligt roligt :D Det var nog en av de knäppaste grejerna som hänt med Karin! XD
Trackback
